fiajungdalen.blogg.se

3,2,1 explodera

Publicerad 2015-11-15 19:04:13 i Allmänt, Lima,

I morse skrittade vi ut på en tidig tur. Eftersom jag gjort illa min ljumske så är jag fruktansvärt osmidig så därför var jag extremt glad över att jag är så konsekvent med att min häst ska stå still tills jag ger kommando att hon ska gå.

När jag kravlade mig upp där på hennes rygg å grinade illa så stod hon som ert ljus och väntade på sin godbit som hon alltid får innan vi skrittar iväg.

Hon var extremt pigg, kunde knappt skritta utan bara taktade hela tiden. Efter en stund så kopplade hon av i några minuter och skrittade lugnt med sänkt nacke. En väldigt bra grej med att man rider barbacka är att man känner varenda muskel hur dom rör sig. Så fort hon spänner sig så märker jag att hennes högersida blir kortare och hon går direkt på dubbla spår.

Det är svårt att påverka henne direkt då , risken är bara att man orsakar mer spänning . Jag valde att skritta en längre väg idag och oooj vad fel det blir i damens skalle direkt. Hon blir jättespänd när man liksom bryter hennes vanliga mönster och tankeverksamheten går bakåt på henne direkt. 

Börjar man försöka motivera framåt så blir hon som en tickande bomb istället och det är en jättesvår balansgång att kunna hålla henne på mattan samtidigt som man ska försöka rida henne fram till tygeln. 

När vi vände upp på vägen så blev hon sådär svinjobbig som bara hon kan bli. Överallt och ingenstans , hoppar å studsar och kan omöjligt skritta. Jag höll mig fast i mitt fegsnöre och jobbade med sidvärtsrörelser , det är det enda man kan göra i det läget såvida man inte vill få sig en flygtur. Det gäller ju att ruda henne ur det där utan att man blir arg, hård eller dum.

Allt handlar om att behålla lugnet och bara ge henne en uppgift hon klarar av . Så jag tragglade skänkelvikningar , öppnor och slutor. Övergick sen till tempoväxlingar för sen återgå till sidvärtsrörelser . Nu hade jag börjat få henne att slappna av och samarbetsvillig. Jag måste tänka lite på att inte bli för stum i min vänstra hand, jag har lätt för att låsa den men när jag gav exakta och korrekta hjälper så följde hon mig fint och på slutet tog hon ett ärligt stöd på bettet och var väldigt uppmärksam på minsta hjälp. 

Så jag var väldigt nöjd med henne idag.





Nu till veckan ska vi börja trava lite smått så nj åker sadeln på . Wish me luck

Att rida en känslig häst

Publicerad 2015-10-06 12:55:00 i Lima, Min åsikt,

Att rida en känslig häst kan vara ganska trixigt innan man kommer på hur man kan inverka på den utan att göra sig alltför osams med den. Det finns ju käsnliga hästar på olika vis. En del hästar är känslig för hjälperna , den lyssnar på snabba signaler och det är vad jag kallar en välriden häst. Jag vill att hästen ska vara känslig för hjälperna, den ska svara lika lätt framåt som bakåt och den ska vara uppmärksam på mig som ryttare.

 

Men så finns det känsliga hästar som Lima. Lima är en känslig häst men på fel sätt och hon vet exakt hur hon ska kunna utnyttja det mot sin ryttare , i det här fallet mig. Lima är ett skolboksexempel på en häst som blivit felriden ifrån början . Hon svarar gärna upp mot skänkeln , spänner sig och tänker bakåt alternativt exploderar i ett bockscenario när skänkeln inverkar. På hästar som är som henne är det väldigt lätt att man slutar rida med benen, man bara åker med för att det är lättast så och hon är nöjd där hon kan lalla på i sin egna takt. 

 

Det här är något jag tog tag i på en gång när jag började rida henne, jag började om helt ifrån början helt enkelt med att försöka få henne att acceptera skänkeln, acceptera att jag faktiskt vill vara med och inverka samt påverka vad vi faktiskt ska jobba med. Nu har ju Lima en hel del nerv i sig och det måste hon få ha helt klart men nerv är inte detsamma som vrång ;)

Jag minns från början när jag red henne att hon hade jättesvårt att acceptera även bettets inverkan, antingen så släppte hon bettet helt och bara krullade ihop sig eller så ruskade hon och slog med huvudet för att komma undan. Jag vill ju kunna ha en lätt kontakt med hästens mun , det är inte meningen att man ska sitta å dra men det är heller inte meningen att du ska måsta släppa tygeln bara för att hästen slår med huvudet.

 

Första hoppträningen för tränare så slog Lima hysteriskt med skallen och minst lika hysteriskt mot skänkeln, jag minns att tränaren skrek i varje anridning att jag måste lätta i handen för att hon var så känslig i munnen och att jag höll i henne för hårt. Min frustration där uppe på ryggen var enorm eftersom jag i princip inte ens höll i tygeln, till slut hade jag helt långa tyglar och Lima fortsatte slå hysteriskt med huvudet . Tränaren blev tyst och kunde inte hitta nån vettig lösning mer än att " jo men hon är väl en väldigt känslig häst då som inte gillar bett" .

 

Jag nöjde mig inte med det svaret utan jag började ju som sagt om helt ifrån grunden då med Lima. Att hon måste acceptera att jag faktiskt håller i tyglarna.  En häst som går emot skänkeln och som inte accepterar att man håller i tygeln när den ska gå framåt kommer bli helt omöjlig att påverka och kunna rida mellan hjälperna.

 
 
Så här har det sett ut otaliga lektioner med Lima där hon visar hur mycket hon ogillar skänkeln , en skänkel som knappt ligger intill. Men allteftersom vi har tränat och trimmat och tragglat så har hon blivit väldigt mycket bättre . Innan jag ställde av henne i oktober förra året så accepterade hon både skänkel och hand betydligt bättre och det gick att rida henne fram till handen .
 
Det här är ju jättesvårt för man vill ju såklart bibehålla känsligheten hos hästen men det ska vara den där positiva känsligheten , käsnlig på det viset att den svarar snabbt för hjälperna inte att den svarar mot hjälperna.
 
Det handlar om att träna, gå tillbaka till grunderna , lära hästen att gå fram för skänkeln med hjälp av tusentals och tusentals övergångar och tempoväxlingar. Med Lima får man smyga in det lite allt eftersom ridpasset går men istället för att släppa efter i handen när hon slår med huvudet eller mer eller mindre he benen rakt ut så håller jag kvar skänkeln tills hon slutar slå bakut och till slut accepeterar den och går framåt som om ingenting hänt. Klassiskt exempel på att hon bara försöker utnyttja sin känslighet mot mig .
 
 

 

En sten som lättade

Publicerad 2015-10-01 23:18:48 i Allmänt, Lima,

Hello!

Ååååh vad jag är glad att jag kollade upp Lima , nu kan jag slappna av och lägga det bakom mig, sätta igång henne på riktigt och fortsätta sträva mot våra mål.

Som ni kanske förstår så hittade inte veterinären nånting på henne. Han började med att känna igenom muskler , gick noga igenom rygg och bakparti, kände igenom benen , böjde och klämde. Han kunde konstatera att hon var något mera vätskefylld i höger bakkota men det beror på hennes tjocka ärr hon har där så alltså inget konstigt och inget som är nytt heller för den delen. 

Hon var helt jämn i muskulatur både fram och bak , fanns inget att anmärka på vare sig i rygg , länd eller kors. Därefter gick vi ut och han kollade benställningen ännu en gång. Därefter kollade han på henne i skritt och trav men hon dansade lätt som en fjäder utan minsta tecken på orenhet, ojämnhet eller smärta. Lite tjock om magen var det enda han kunde anmärka på , vilket inte är så konstigt med tanke på att hon vilat i ett år.

Han tyckte det var en snygg häst som rörde sig lätt och trevligt men han gillade inte riktigt hennes uppsyn. Kanske kan bero på att hon försökte smaka på honom det första hon gjorde ;) en märr i hingstförpackning med väldigt mycket integritet och skarp skalle. Mycket häst i litet format jo jag tackar jag . Det har jag ju alltid sagt att hon är som en hingst emellanåt. 

Han gav mig klartecken att sätta igång henne iaf och tyckte jag kunde sluta nojja mig ha ha . Lite massage var dock aldrig fel då han förstod vad jag menade med att hon är en väldigt känslig häst. Han tyckte även att om jag ville eller tyckte nåt skulle kännas konstigt när hon är mer igång så kunde vi ta en check om 6-8 månader där jag visar henne under ryttare och på lina.

Vaccineringen gick ju smärtfritt och tänderna vet ni ju redan om ni läste föregående inlägg så nu kör vi :) jag har dessutom gått ner ännu ett kilo så det går åt rätt håll även om det är väldigt långt kvar .

Älsklingen är dessutom hemma nu äntligen efter några veckor på vift så nu kommer jag kunna lägga upp en mer vettig ridplan eftersom jag har mer hjälp med Wille . 

Nu blir det lite tvmys med hjärtat och sen soooova.


Om

Min profilbild

Fia

Hej och välkommen till min blogg. Jag som driver FiaJungdalen är en glad tjej som hunnit fylla 30 hela år. Har två söner födda 2007 och 2015 . Bor tillsammans med min fina Sambo på Alnö utanför Sundsvall. Här hemma finns även dom två lapska vallhundarna Traj och Elton. katten Gizmo och mina två hästar Lima och Iris. Jag har haft häst sen jag var pytteliten och hunnit med att jobba som beridare och tävlingshästskötare både i Sverige och utomlands. Jag har till största del endast haft unghästar som jag ridit in och utbildat själv men även haft en hel del projekthästar som sålts . Lima som jag har idag var tänkt som projekthäst men hon kommer att få stanna och tanken är att vi ska bli ett fint tävlingsteam. Har ni några frågor så tveka inte att höra av er till mig .

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela