fiajungdalen.blogg.se

Läkarträff

Publicerad 2015-11-06 23:07:24 i Allmänt,

Hej gänget!

Ni får en något snorig och hostig uppdatering. Jag mår som en överkörd påfågel ungefär . 

Jag å Wille sov till kvart över 11 idag så det tackar jag för. Febern var nämligen nästan helt borta då när jag vaknade. Åt lite lunch , ammade Wille och gjorde oss sen redo för en återträff på barnkliniken. Dom ringde nämligen halv tolv och undrade om jag kunde komma dit till ett. 

Först fick vi träffa en specialistläkare vars område är grov och finmotorik. Wille tog genast ögonkontakt och fyrade av en hel del leenden. Läkaren frågade om det verkligen var samma barn . Wille visade sen upp sin styrka i nacken och axlarna som vi tränat så hårt på. Hon testade ben och armar och gick sen in på finmotoriken som han klarade med bravur. Hon gav mig en stor kram och sa att det här var till största del min förtjänst att han utvecklats så här mycket, hon hade inte ens kunnat drömma om att det skulle ha skett så mycket. 

Därefter fick vi träffa våran specialistläkare på barn med hjärnskador . Nu har ju inte Wille någon dokumenterad hjärnskada men det är ju det dom har misstänkt och det är ju inte helt avskrivet ännu. Hur som helst så fick hon samma trevliga bemötande. Förra gången fick hon inte ögonkontakt en enda gån på en och en halv timme oavsett hur hårt hon kämpade , idag tittade han på henn på en gång och fyrade av både leenden och höga skratt när hon busade med honom. Helt ärligt så tror jag att det kom en tår i ögat på henne. Även hon gav mig en kram och sa att det var en helt annan liten kille idag.

Hon hade aldrig kunnat tro att det skulle ha skett så mycket förändring på honom. Hon sa att hon hade varit orolig efter första besöket men att nu var hon inte orolig alls längre och det var en enorm lättnad för mig. Även hon berömde mitt ihärdiga tränande med honom och gav mig cred för att jag kämpat på. 

Hon tänkte rymma iväg med honom och ta med sig Wille hem ;) trots pressat schema stog hon kvar extra länge och busade med honom efter undersökningen å han skrattade och log så till slut stod vi med tre sköterskor inne i rummet som inte heller kunde få nog av honom. Min lilla prins.





Nu har vi en magnetröntgen som väntar och det är ju för att hans fontanell har vuxit ihop lite för snabbt . Läkaren kunde känna en liten glipa fortfarande men det behövs en röntgen för att kunna avgöra om hjärnan får plats att växa eller om dom behöver öppna upp skallbenen lite. Det låter hemskt men hon försäkrade mig om att det lät värre än vad det var och att det inte är någon jättestor operation OM det nu skulle bli aktuellt. Dom vill även se hur det ser ut i den bakre delen av hjärnan så att det inte är för mycket vätska som trycker men det trodde hon efter dagens besök var nästintill uteslutet. 

Det känns jättebra iaf och nu kan jag liksom andas ut. Även om det nu skulle vara för liten fontanell så vet jag att det går att göra nåt åt det och att ingreppet inte är så stort. Prognosen ser helt klart bättre ut nu än för några veckor sen. 

Febern tog sen om och jag ville bara krypa under täcket och sova resten av dagen. Det går dock inte när man har barn. Oliver skulle ju dessutom på halloweendisco på skolan så det var bara till att åka å köpa en dräkt och sen handla det nödvändigaste hem. Slänga i oss lite middag , amma Wille och sen skjutsa oliver till skolan. 

Hem å mocka medans Wille sov och sen fick han testa på några teskedar potatis med smör och till efterrätt 2 teskedar mosad banan. Han har ju gått börja med SMakisar nu när han är fyra månader så det började jag med i måndags. Så potatis och banan har vi kört hela veckan och han älskar det. Sen var ju klockan helt plötsligt strax före åtta så det var bara till att packa in mig å Wille i bilen igen å åka å hämta oliver. 

Jag var helt jäkla slut när jag kom hem. Svetten rann samtidigt som jag frös så jag skakade. Fyyyy vad jobbigt det är. Släpade mig ut till stallet för en liten stund sen och nattade tjejerna . Nu är det äntligen dags för mig att sova. Hoppas Wille tänker vara snäll i natt.



Kommentarer

Postat av: Johanna

Publicerad 2015-11-07 07:48:30

Super-Wille! Och supermorsan.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Fia

Hej och välkommen till min blogg. Jag som driver FiaJungdalen är en glad tjej som hunnit fylla 30 hela år. Har två söner födda 2007 och 2015 . Bor tillsammans med min fina Sambo på Alnö utanför Sundsvall. Här hemma finns även dom två lapska vallhundarna Traj och Elton. katten Gizmo och mina två hästar Lima och Iris. Jag har haft häst sen jag var pytteliten och hunnit med att jobba som beridare och tävlingshästskötare både i Sverige och utomlands. Jag har till största del endast haft unghästar som jag ridit in och utbildat själv men även haft en hel del projekthästar som sålts . Lima som jag har idag var tänkt som projekthäst men hon kommer att få stanna och tanken är att vi ska bli ett fint tävlingsteam. Har ni några frågor så tveka inte att höra av er till mig .

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela