fiajungdalen.blogg.se

3,2,1 explodera

Publicerad 2015-11-15 19:04:13 i Allmänt, Lima,

I morse skrittade vi ut på en tidig tur. Eftersom jag gjort illa min ljumske så är jag fruktansvärt osmidig så därför var jag extremt glad över att jag är så konsekvent med att min häst ska stå still tills jag ger kommando att hon ska gå.

När jag kravlade mig upp där på hennes rygg å grinade illa så stod hon som ert ljus och väntade på sin godbit som hon alltid får innan vi skrittar iväg.

Hon var extremt pigg, kunde knappt skritta utan bara taktade hela tiden. Efter en stund så kopplade hon av i några minuter och skrittade lugnt med sänkt nacke. En väldigt bra grej med att man rider barbacka är att man känner varenda muskel hur dom rör sig. Så fort hon spänner sig så märker jag att hennes högersida blir kortare och hon går direkt på dubbla spår.

Det är svårt att påverka henne direkt då , risken är bara att man orsakar mer spänning . Jag valde att skritta en längre väg idag och oooj vad fel det blir i damens skalle direkt. Hon blir jättespänd när man liksom bryter hennes vanliga mönster och tankeverksamheten går bakåt på henne direkt. 

Börjar man försöka motivera framåt så blir hon som en tickande bomb istället och det är en jättesvår balansgång att kunna hålla henne på mattan samtidigt som man ska försöka rida henne fram till tygeln. 

När vi vände upp på vägen så blev hon sådär svinjobbig som bara hon kan bli. Överallt och ingenstans , hoppar å studsar och kan omöjligt skritta. Jag höll mig fast i mitt fegsnöre och jobbade med sidvärtsrörelser , det är det enda man kan göra i det läget såvida man inte vill få sig en flygtur. Det gäller ju att ruda henne ur det där utan att man blir arg, hård eller dum.

Allt handlar om att behålla lugnet och bara ge henne en uppgift hon klarar av . Så jag tragglade skänkelvikningar , öppnor och slutor. Övergick sen till tempoväxlingar för sen återgå till sidvärtsrörelser . Nu hade jag börjat få henne att slappna av och samarbetsvillig. Jag måste tänka lite på att inte bli för stum i min vänstra hand, jag har lätt för att låsa den men när jag gav exakta och korrekta hjälper så följde hon mig fint och på slutet tog hon ett ärligt stöd på bettet och var väldigt uppmärksam på minsta hjälp. 

Så jag var väldigt nöjd med henne idag.





Nu till veckan ska vi börja trava lite smått så nj åker sadeln på . Wish me luck

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Fia

Hej och välkommen till min blogg. Jag som driver FiaJungdalen är en glad tjej som hunnit fylla 30 hela år. Har två söner födda 2007 och 2015 . Bor tillsammans med min fina Sambo på Alnö utanför Sundsvall. Här hemma finns även dom två lapska vallhundarna Traj och Elton. katten Gizmo och mina två hästar Lima och Iris. Jag har haft häst sen jag var pytteliten och hunnit med att jobba som beridare och tävlingshästskötare både i Sverige och utomlands. Jag har till största del endast haft unghästar som jag ridit in och utbildat själv men även haft en hel del projekthästar som sålts . Lima som jag har idag var tänkt som projekthäst men hon kommer att få stanna och tanken är att vi ska bli ett fint tävlingsteam. Har ni några frågor så tveka inte att höra av er till mig .

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela